Iglatjärn Welsh Cob

En lång historia har äntligen tagit slut. Har velat länge om man ska skriva om det eller inte men kände att nu var rätt tid inne. Våra missbedömningar kanske kan få någon annan lite mer vaksam och lärdomen kanske bör föras vidare i den mån det går. Det handlar om att vi blev grundlurade en gång, då vi helt missbedömde en personlighet. Det ledde till försäljning av Santiago till ett hem som skulle bli så bra, men blev en mardröm vi levde i flera år innan det började rätta till sig och nu till sist har slutat riktigt bra.

 

Santiago var vår första helgjorda uppfödning med Haly och Summer som föräldrar och vi var så stolta över honom och ville honom det allra bästa. När han var 10 månader och var avvand blev han såld till en mor och dotter som kändes bra när vi träffades. Han blev levererad och sen dröjde det inte lång tid förrän det första anonyma samtalet kom att Santa kanske inte hade det så bra. Ok nån sur inackordering till dom tänkte vi och brydde oss inte så mycket. Förrän nästa anonyma samtal kom ifrån en helt annan person. Som utöver informationen om att han inte hade det så bra fortsatte med en kort bakgrundshistoria om egentligheter i djurhållningen som förföljt modern under några år. Ingen rök utan eld tänkte vi och ringde djurskyddet i den kommun dom bodde. Den personen, L, lyssnade misstänksamt på vad vi hade fått höra men kunde sedan bekräfta at vi hade fått all information rätt. Det var tyvärr så illa.
Familjen skötte inte sina djur enligt gällande regler (det var både hästar och hundar inblandade) och hade under flera års tid haft föreläggande på sig om att förbättra miljön för djuren. Nu följde en lång kamp för att till varje pris få bort Santa därifrån. Vi kände oss så blåsta och så grundlurade, det var fruktansvärt. Vi kände det som att vi hade svikit honom och kastat honom in i ett mycket dåligt liv. Det var si och så med både mat, verkning och skydd/stall. Det här utspelade sig under ett par års tid och det var många samtal mellan oss och djurskyddshandläggaren som uppdaterade med information om läget. Vi har börjat lägga detta bakom oss så jag vill inte börja rota i gamla saker för mycket. Men det tog sitt slut på eländet en sommarkväll när vi fick ett sms av handläggaren som bara kort meddelade att "Ikväll har Santiago blivit hämtad och satt i jourhem."
Det blev skål i champagne och jag tror vi skrattade och grät om vartannat.

Tyvärr blev det inte slut där som vi trodde, utan det fortsatte ett par år till av tvister fram och tillbaka med ärendet vem som ägde hästen egentligen, mamman överklagade såklart omhändertagandet. Det sades att sonen i familjen (icke hästintressad och noll involverad...) hade övertagit ägandet. Men han kunde inte ta hand om hästen. Därför åkte Santa efter ett par månader i jourhem till dottern i familjen som nu hade flyttat hemifrån. Hos henne fick han en chans till återhämtning och vi är mycket tacksamma för det. Från att ha fått bilder av ett benrangel damp det nu in bilder av en häst som sakta men säkert återhämtade sig. Han började återfå hull och kondition även om han hade en bra bit kvar muskelmässigt. Sådant tar ju lång tid att bygga upp.

Förra sommaren, 2012, så gick Santa på bete i en hage inte långt ifrån Lexbydal, där han en gång föddes. Vår stallkamrat Anna fick möjlighet att ta hand om honom lite extra och ge honom love and care. Mot slutet av sommaren började Helen (dottern) som ägde honom då att fundera på försäljning då även hennes situation ändrats. Och här tar historien ett litet sidospår.

För flera år sedan, rättare sagt 4. Så fick vi besök av familjen Adam ifrån Borås som ville stifta bekantskap med rasen welsh cob. De var på besök en helg och mycket cob snattrades och vi blev goda vänner. Framförallt föll de för Summers godmodighet och tingade på stående fot det kommande fölet från henne. Det var då Samson som låg i magen på henne. Omständigheter gjorde dock att de senare fick "avboka" Samson då deras egna häst tyvärr fick tas bort och stallsituationen i deras stall ändrades. Men vi förblev vänner och har hörts av då och då och hållit kontakten.

Så i slutet av förra sommaren - när vi sitter på Riksutställningen i Lerum - sitter Madde vid ringside och telefonen ringer. Det är Gunilla ifrån Borås som vill höra av sig personligen och tacka för all kontakt vi haft genom åren men att hon nu har hittat sig sin drömhäst som hon vill köpa. Attans tänkte vi som gärna ville att ett av våra framtida föl skulle hamna hos henne så bra som hennes inställning till hästeriet var. Man önskar ju sina föl det allra bästa, särskilt efter Santas öde. Hon beklagade så hemskt mycket för att hon drog sig ur framtida köp men hoppades att det skulle bli plåster på såren att det var en uppfödning hon skulle köpa i alla fall, "-Han heter Santiago så jag fick ju mig en häst ifrån Summer till slut i alla fall!".
Mer tårar ifrån oss! Som ni märker är vi lite känsliga av oss i vår familj och gråter gärna både vid ont och gott :)

Lyckan var enorm!!!  Inte nog med att Santa till slut skulle komma till någon som hade tid och kärlek för enbart honom, han skulle komma till en person som vi visste skulle ge honom det bästa av tänkbara hem, och vi skulle kunna behålla kontakten med honom! Sån lycka!

 

För att knyta ihop den långa historien om Santa så mår han nu bra och är på god väg till återhämtning. Han var inte helt fräsch i sina ben vid besiktningen, och hans muskulatur var eftersatt trots att Helen gjort sitt bästa för att återhämta sig men som sagt det är en lång process. Freddie Wegelius (som säkert flera av mina welshvänner känner igen från förra årets Avelskonferens) som har haft del av hans rehabilitering uttryckte det som att han "behövde dra upp kalsongerna". Dvs han går till viss del och släpar sina ben efter sig pga avsaknad av muskler och ork. Gunilla har kämpat på massor med stärkande och uppbyggande träning så nu är han riktigt fin!

Det absolut bästa beviset för att han är fit for fight igen är när han deltog på årets Riksutställning. Jag fick den stora äran att visa honom, och han gick etta i valackklassen med Guld! Sist på dagen blev han även bästa Valack och fick ta emot Twyford Studs HP för bästa valack oavsett sektion. 

Så nu får ni lite kort ifrån Riks, och visst är han fin!