På långfredagens morgon i strålande solsken så var det dags att vinka av vår "lille" Glen. Han har nu fått en ny familj som ska ta hand om våran guldklimp. Glen flyttade till Laholm och kommer att bli ny livskamrat åt Yvonne med familj som ska ha honom till lite allt möjligt. Precis det en cob ska användas till :). Jätteroligt är det att få introducera cobbar till helt nya människor som inte haft cob innan. Det är ju en fantastiskt mångsidig ras och det är synd och mycket förvånande att det efter så många år i sverige nu fortfarande finns folk som ser ut som frågetecken när man nämner welsh cob. Friskare, sundare och härligare ras finns ju inte.
Det var ett litet stickspår, jag är ju benägen att göra såna...
Glen har iallafall funnit sig väl tillrätta och har redan skaffat sig en ny kompis som han tyr sig till på dagarna. Skönt att höra och man kan pusta ut. Det är alltid lika jobbigt att skiljas från de små även om man vet att man bara har dom på lånad tid redan från betäckningen.
Vi mätte honom lite sådär mellan tummen och pekfingret på gårdsplan och han låg nog nånstans runt 135 cm, vid 9 månaders ålder. Han har vuxit enormt mycket och stuckit iväg i höjd något alldeles. Han blir nog en stor pojk. Säkerligen minst 155 om inte ännu större. Daiquire är ju 153-155 idag och Glen är mycket större än honom vid samma ålder. Vad månde det sluta... Grynet saknar inte Glen något nämvärt. Hon tycker nog att det är skönt att få vara lite ifred och få maten för sig själv. Hon brukar inte ha några problem med hullet men med både Gwydyr och Glen har hon verkligen gett av hela sig själv till sina ungar och är lite i smalaste laget, inte farligt, men inte i utställningsskick heller så att säga. Det är 8 veckor kvar till nästa fölunge kommer. Spännande att se vad det är för någon skatt hon ruvar på i år! Fölungen kommer att bli till salu oavsett kön och färg. Kan vi få hoppas på ett gult sto kanske?
Det var ett litet stickspår, jag är ju benägen att göra såna...
Glen har iallafall funnit sig väl tillrätta och har redan skaffat sig en ny kompis som han tyr sig till på dagarna. Skönt att höra och man kan pusta ut. Det är alltid lika jobbigt att skiljas från de små även om man vet att man bara har dom på lånad tid redan från betäckningen.
Vi mätte honom lite sådär mellan tummen och pekfingret på gårdsplan och han låg nog nånstans runt 135 cm, vid 9 månaders ålder. Han har vuxit enormt mycket och stuckit iväg i höjd något alldeles. Han blir nog en stor pojk. Säkerligen minst 155 om inte ännu större. Daiquire är ju 153-155 idag och Glen är mycket större än honom vid samma ålder. Vad månde det sluta... Grynet saknar inte Glen något nämvärt. Hon tycker nog att det är skönt att få vara lite ifred och få maten för sig själv. Hon brukar inte ha några problem med hullet men med både Gwydyr och Glen har hon verkligen gett av hela sig själv till sina ungar och är lite i smalaste laget, inte farligt, men inte i utställningsskick heller så att säga. Det är 8 veckor kvar till nästa fölunge kommer. Spännande att se vad det är för någon skatt hon ruvar på i år! Fölungen kommer att bli till salu oavsett kön och färg. Kan vi få hoppas på ett gult sto kanske?
